top of page

Griffonens historia

History of the breed

Rasens ursprung är något av ett mysterium, för det finns två motsatta teorier om rasen som som har lagts fram under årens lopp. Ena sidan anser att rasen kan vara flera hundra år gammal, vilket främst grundar sig på tron ​​att hunden som visas på Jan van Eyck målning `Bröllop av Arnolfini" daterad 1434 är en Griffon. Visst den lilla hunden som är avbildad på målningen lik en liten Griffon, men det finns också dem som hävdar att den här hunden är en föregångare till andra dvärg raser och visst kan det vara möjligt att denna är bara en typ av hund som många små raser härstammar ifrån.

Jan van Eyck målning `Bröllop av Arnolfini" daterad 1434 hunden föreställer en Griffon

Den andra teorin är att rasen inte existerade inte förrän 1880 som var det år en Griffon liknande hund vann tredje pris på en stor hundutställning i Bryssel, och den vart mycket beundrad. Belgiska uppfödare ville bevara den och så startade populariteten och utvecklingen av rasen.


Det är förmodligen lite sanning i båda teorier, föregångaren till rasen var nästan säkert en liten strävhårig terrier liknande hund som hade funnits en tid på gatorna i Bryssel, de var mycket omtyckt av kuskar i staden som höll dem i stallet som råttjägare och blev refererade till som "Stable E'curie" (Stall) och ibland "små gatpojkar". Ofta lät kuskarna Griffonerna sitta med i vagnen och dem fick bl.a. agera som larm hundar, genom att skälla, varnades kusken om någon närmade sig vagnen. Griffonen blev en vanlig syn och blev på detta sätt mycket populär bland dem fina damerna som älskade deras uppkäftiga och fräcka uttryck. Förmodligen så skedde några korsningar som ändrade utseendet och gjorde dem populära och fashionabla. Uppfödare började korsa in raser av olika slag såsom - mops som gav rasen den stora huvudet, ögonen, den svarta färgningen och den korthåriga varianten, -​​King Charles Spaniel förstärkte det platta ansiktet och fördjupade den röda pälsen. Olyckligt bidrog också King Charles Spaniel till den välvda skallen, stora öron och webbfot (som fortfarande ses i dag). Det hävdas också att Yorkshire terrier användes och att den är orsaken till den oönskade silk fäls som vi ofta ser.


I Belgien under 1880 bildades klubben `Club du Griffon Bruxellois" och en rasstandard togs fram, hundarna började registreringas och första ras klasserna hölls 1883. Rasen gick från klarhet till klarhet och fick snart beundrare från andra europeiska länder och USA. På 1890-talet exporterades många Griffoner utomlands, vilket fick dem belgiska uppfödare att väcka oro då flera av dem bästa avelsdjuren lämnade landet. Hanen som vann på utställningen i Bryssel 1880 `Tom" (eller "Vom" detta är inte helt klart) köptes av en engelsman som förde honom till Storbritannien. Före sin avresa parades han med en tik som födde en hane som fick namnet `Fox" och han blev en populär avelshane och var till och med farfar till Englands första Champion. Det dröjde inte länge förrän fler Griffoner importerades till England och registrerades som "utlänska hundar". Några kunde spårades upp som Griffoner 1895, men det var inte förrän 1896 som de första fyra godkända importerna gjordes som registrerades i stamboken. År 1898 erkändes Griffonen som ras av Engelska Kennelklubben. Bara tre registrerades det året där två av dessa gick vidare till att bli de första och andra Engelska Champion, Bruno och Mousequetaire Rouge. Runt denna tid började karantänsbestämmelser att träda i kraft och lagen om att hundar födda efter 1895 med kuperade öron inte fick visas på utställning, fick brittiska uppfödare att börja avla egen avelsbas.


Första världskriget var en svår tid för belgiska uppfödare men de återhämtade sig tillräckligt för att fortsätta avel och exportera Griffoner. Det sägs ha funnits omkring 5 000st griffontikar i landet. Mellan då och andra världskriget beslutades det i Belgien att alla webb-fotade avelsdjur inte fick gå i avel. Även fast hemlandet nästan lyckades att få bort det oönskade felet, skadade det rasen genom att det orsakade en nedgång i rasen och 1939 var rasen mycket liten till antalet. Under krigsåren skedde ingen avel och 1945 hade Griffon nästan försvunnit i sitt hemland.

Detta skedde inte i Storbritannien då engelsmännen var förutseende nog att se till fördelarna med att behålla även de kvalitets avelsdjur som hade webbfötter och förklara det aldrig som ett fel . Det verkade som det var de bästa hundarna var de som är kopplade till de med webbfötter - de var dem som hade bäst huvuden, stora näsborrar och hög nosplacering - egenskaper som gav Griffonen ansiktet sitt unika uttryck. Uppfödning av Griffon i Storbritannien fortsatte därför att öka i kvalitet. Tidvattnet hade vänt och nu var det brittiska uppfödare som exporterade avelsmaterial till Belgien. 

Webb-fot Ã¤r när det är är som simhud mellan tÃ¥rna. Normalt hos mÃ¥nga fÃ¥glar sÃ¥som änder och amfibier sÃ¥som grodor.

Även om registrering av valpar aldrig varit mycket hög i England, blev Griffonen ganska populärt i början av förra århundradet, och på 1920-talet och 30-talet låg registreringarna på omkring 150-200st. Efter kriget fanns en stadig ökning under 1950-talet, tills den nådde sin topp 1962 med 627st. Sedan dess har det skett en stadig nedgång och de är nu tillbaka till runt 150-200 märket.

 

De ledande uppfödarna i England innan andra världskriget var: 

  • Lady Handley Spicer med sin Copthorne prefix. Hon födde upp först under detta prefix 1901 och hon dominerade rasen de kommande 20 åren.

  • Mrs Whaley med sin Glenartney kennel

  • Miss A J Johnstone med sin Sunnymede Kennel

  • Mrs Hall med sitt Park Place prefix.

 

Dessa fyra damer dominerade Griffon i det första årtiondet av 1900-talet och importerade tiotals Griffoner från Belgien.

Under perioden runt 1910 startade fem till kända kennlar som gjorde inverkan på rasen:

 

  • Misses Plunkett med Castlehaven kennel

  • Mrs Sainsbury med sin Causeway kennel

  • Mrs Charters med sin St Margaret kennel - Mrs Charters avlade fram några fantastiska Griffoner fram till 1920-talet, då hon började att föda upp Sealyham Terrier i stället.

  • Mrs Parker Rhodes och Mrs Pepper med Partridge Hill Kennel

  • Mrs Ionides med Vulcan kennel

 

De sista två kennlarna fortsatte framgångsrikt att föda upp efter första världskriget och Mrs Ionides hade en kennel med 30st Griffoer i sitt hus i Twickenham, där hon lät sina valpar leka i balsalen.

England, såsom Belgien såg en snabb och entusiastisk tillväxt av Griffon avel under perioden mellan krigen.

Till de etablerade före kriget kennlarna, tillkom ett stort antal nya engelska kennlar under denna tid:  

 

  • Rippingdon -Miss Croucher

  • De Mons - Fru Glendower

  • Clifton Wood - Fru Richardson

  • Austral - Fru Powell

  • Doreens - Fröken Caughie      

  • Babbacombe - fröken Lera      

  • Glenwood - Fru Bardwell

Några fler top kennlar som bildades på 1920-talet och 1930-talet:

 

  • Mrs Lennon med Joyvalley kenneln

  • Mr & Mrs Cockburn med Johnsfield kenneln

  • Miss Fryson med Meadowlands kenneln

  • Mrs Bridle med Lalarookh kenneln

  • Mrs Thomas med Gerrards kenneln

  • Mrs Dennis med Hilladene kenneln

  • Mrs Cliff med Irton kenneln

  • Mrs Mitchell med Lavenderway kenneln

  • Mrs Street med Skibbereen kenneln

​På kontinenten är rasen på väg tillbaka, men behovet av importer är fortfarande stort. I första hand England, men även USA, Sverige och Finland har bidragit till att man fått in nytt blod. Till Sverige kom de första griffonerna från Belgien i början av 1900-talet, men först några decennier senare, när engelska hundar importerades, kom uppfödningen igång på allvar. Flera framgångsrika dvärghunduppfödare hade griffonen på sitt program. Under 1960-talet kom ett nytt uppsving för rasen, då ett flertal mycket bra hundar importerades från England. De utgör fortfarande grunden för många av dagens uppfödare i Sverige. Därefter har avelsmaterialet kompletterats med ytterligare importer av mestadels engelsk härstamning. Flera uppfödare har använt sig av USA-födda hundar importerade till Finland (även de med huvudsakligen engelska hundar i stamtavlan).

 

 

 

 

 

Källor:

Griffon Bruxellois Breeders Association

Griffonsektionens historik berättelse hämtat ur raskompendium skrivet av Birgitta Brunbäck och Siv Jernhake inför domarkonferensen hösten 2004.

Ref. litteratur:

Mabel Parker-Rhodes: The Cult of the Griffon Bruxellois, andra upplagan 1931.

Marjorie Cousens: Griffon Bruxellois, 1960.

L G Raynham: The History and Management of the Griffon Bruxellois, 1985.

The Griffon Bruxellois Handbook – Mollie E Grocott 

Article on The Brussels Griffon by Mrs Handley Spicer- from the New Book of the Dog- Robert Layton -1907

Ingrus Griffon

bottom of page