Den andra teorin är att rasen inte existerade inte förrän 1880 som var det år en Griffon liknande hund vann tredje pris på en stor hundutställning i Bryssel, och den vart mycket beundrad. Belgiska uppfödare ville bevara den och så startade populariteten och utvecklingen av rasen.

Det är förmodligen lite sanning i båda teorier, föregångaren till rasen var nästan säkert en liten strävhårig terrier liknande hund som hade funnits en tid på gatorna i Bryssel, de var mycket omtyckt av kuskar i staden som höll dem i stallet som råttjägare och blev refererade till som "Stable E'curie" (Stall) och ibland "små gatpojkar". Ofta lät kuskarna Griffonerna sitta med i vagnen och dem fick bl.a. agera som larm hundar, genom att skälla, varnades kusken om någon närmade sig vagnen. Griffonen blev en vanlig syn och blev på detta sätt mycket populär bland dem fina damerna som älskade deras uppkäftiga och fräcka uttryck. Förmodligen så skedde några korsningar som ändrade utseendet och gjorde dem populära och fashionabla. Uppfödare började korsa in raser av olika slag såsom - mops som gav rasen den stora huvudet, ögonen, den svarta färgningen och den korthåriga varianten, -​​King Charles Spaniel förstärkte det platta ansiktet och fördjupade den röda pälsen. Olyckligt bidrog också King Charles Spaniel till den välvda skallen, stora öron och webbfot (som fortfarande ses i dag). Det hävdas också att Yorkshire terrier användes och att den är orsaken till den oönskade silk fäls som vi ofta ser.

I Belgien under 1880 bildades klubben `Club du Griffon Bruxellois" och en rasstandard togs fram, hundarna började registreringas och första ras klasserna hölls 1883. Rasen gick från klarhet till klarhet och fick snart beundrare från andra europeiska länder och USA. På 1890-talet exporterades många Griffoner utomlands, vilket fick dem belgiska uppfödare att väcka oro då flera av dem bästa avelsdjuren lämnade landet. Hanen som vann på utställningen i Bryssel 1880 `Tom" (eller "Vom" detta är inte helt klart) köptes av en engelsman som förde honom till Storbritannien. Före sin avresa parades han med en tik som födde en hane som fick namnet `Fox" och han blev en populär avelshane och var till och med farfar till Englands första Champion. Det dröjde inte länge förrän fler Griffoner importerades till England och registrerades som "utlänska hundar". Några kunde spårades upp som Griffoner 1895, men det var inte förrän 1896 som de första fyra godkända importerna gjordes som registrerades i stamboken. År 1898 erkändes Griffonen som ras av Engelska Kennelklubben. Bara tre registrerades det året där två av dessa gick vidare till att bli de första och andra Engelska Champion, Bruno och Mousequetaire Rouge. Runt denna tid började karantänsbestämmelser att träda i kraft och lagen om att hundar födda efter 1895 med kuperade öron inte fick visas på utställning, fick brittiska uppfödare att börja avla egen avelsbas.

Första världskriget var en svår tid för belgiska uppfödare men de återhämtade sig tillräckligt för att fortsätta avel och exportera Griffoner. Det sägs ha funnits omkring 5 000st griffontikar i landet. Mellan då och andra världskriget beslutades det i Belgien att alla webb-fotade avelsdjur inte fick gå i avel. Även fast hemlandet nästan lyckades att få bort det oönskade felet, skadade det rasen genom att det orsakade en nedgång i rasen och 1939 var rasen mycket liten till antalet. Under krigsåren skedde ingen avel och 1945 hade Griffon nästan försvunnit i sitt hemland.

Detta skedde inte i Storbritannien då engelsmännen var förutseende nog att se till fördelarna med att behålla även de kvalitets avelsdjur som hade webbfötter och förklara det aldrig som ett fel . Det verkade som det var de bästa hundarna var de som är kopplade till de med webbfötter - de var dem som hade bäst huvuden, stora näsborrar och hög nosplacering - egenskaper som gav Griffonen ansiktet sitt unika uttryck. Uppfödning av Griffon i Storbritannien fortsatte därför att öka i kvalitet. Tidvattnet hade vänt och nu var det brittiska uppfödare som exporterade avelsmaterial till Belgien.